Detta är översättnig av ingengören och uppfinnaren Peter Gross´ text, urspungligen på tyska. Den tyska texten finns på Agua-Vivas hemsida
Vi tror alla att vi vet vad vatten är. Att helt enkelt öppna vattenkranen och det begärda H2O kommer rinnande i kök och badrum, för att drickas och för rengöring. Så enkelt är det. För många människor är temat vatten därmed avklarat. Men dock inte för den tyska vattenforskaren Peter Gross. För honom utgör vattnets kvalitet en stor del av vår livskvalitet
Vattnet har intelligens
Beroende på åldern består 95%-60% procent av människans kroppsvikt av vatten. Hos en medelålders människa består ca 70%-75% av kroppsvikten av vatten. Kroppens förmåga att hålla kvar vatten är måttstock för hennes biologiska ålder. Samma gäller för djur.
Det är därför bra att veta, att det är mycket lätt att återigen komma till samma nivå då man använder sig av rätt vatten. Kroppens smygande uttorkning kan man låta gå tillbaka inom vissa bestämda gränser. Detta går att felfritt bevisa med tekniska mätinstrument. Denna biologiska "återgång av åldern" ger en märkbar vitalitetshöjning.
Vattnets kvantitativa aspekt
Sjuka människor lider för det mesta av märkbar vattenbrist. Den i USA levande iranska läkaren dr.
Farid Batmanghelidj har bevisat, att ganska många sjukdomssymtom försvinner endast genom att dricka tillräckligt mycket vatten. Denna slutsats kom han fram till efter att har undersökt mer än 3000 av sina patienter. Orsaken till detta verkar vara det, att vattnet reglerar samtliga funktioner av kroppens hela system.
Vatten finns i hela kroppen, inte enbart i lymfsystemet, utan även i blodet, urinen, slemmet, i ryggmärgsvätskan och cellvätskorna. T o m i skelettet rör sig vattnet medelst mikrokanaler och genom de enskilda nervkanalerna. Därigenom blir störningar i kroppens vattenhushåll registrerade av det totala nervsystemet och uttrycker sig i form av smärtor. På detta sätt kan många störningar i kroppssystemet vara en följd av vattenbrist.
Definitionen "smärttillstånd p g a vattenbrist" avviker naturligtvis från det vanliga skolmedicinska sättet att tänka. I stället blir det smärtstillande medel som kan ha långtidsverkande skadliga biverkningar på hälsa och välmående.
Dessa mediciner kan t o m ytterligare hämma det redan reducerade vattenflödet i kroppen och även påskynda uttorkningen. Som en följd av denna kedjereaktion kan kroppen utsöndra ännu mindre slaggprodukter och kemikalier, vilket leder till ytterligare biverkningar.
Några av våra mat- och dryckesvanor utgör också en varaktig och mycket skadlig inverkan på kroppens vattenhushållning. Här vill jag nämna t ex bönkaffet, det svarta teet, alkoholen och de många Cola-dryckerna. Genom att dricka mycket av dessa drycker lider vi av allt större vätskebrist.
När en människa som sedan åratal lider av uttorkning, plötsligt tillförs ett överflöd av vatten, reagerar kroppscellerna som uttorkade och förhårdnade tvättsvampar. Detta kan i början ge henne förstärkta symptom. Då har vi ännu inte tagit hänsyn till vattnets dynamiskt-energetiska aspekter. Det vatten som blir renat med hjälp av kemikalier i vattenreningsverken är visserligen "rent", men samtidigt också "dött". Det går inte jämföras med det "levande ''.
I fortsättningen kommer jag att ställa det levande vattnet i centrum av min betraktelse. Viktigt är att uppmärksamma vattnets kvalitativa aspekt på ett differentierat och omfattande sätt.
Vattnets kvalitativa aspekt
Vattenmolekyler är en slags mikrovarelser. De lever i grupper som väl beskrivs med det engelska uttrycket "cluster". Antalet vattenmolekyler i ett kluster kan variera. Strax ovanför fryspunkten består ett sådant kluster av ca 700 vattenmolekyler. Vid 20 ° C är molekylernas antal ca 450 och vid 37° C ca 400 stycken. Antalet molekyler stannar ännu vid minst 50 st när vattnet börjar dunsta. Dessa klusterstrukturer lagrar information i vattnet, på samma sätt som vi känner till från homeopatin. Om någon substans lyckas komma in i vattnet, blir den genast omringad av nyfikna vattenmolekyler. Strukturen ändras då i den inre ordningen av dessa vattenmolekyler och de får på så sätt en ny ordning där denna substans ingår. På samma sätt som inom homeopatin verkar då dessa nya ämnen i vattnet, som fysiskt egentligen inte står att finna där.
Vattnet kan bygga upp klusterstrukturer i en så stor mångfald att till och med världens mest effektiva stordatorer inte kan räkna ut den inre dynamiken av signalutbytet inom dessa vattenmolekylsystem. Forskare är övertygade om att vatten förfogar över ett så ofantligt förråd av olika klusterstrukturer att ett helt bibliotek skulle kunna fyllas med dessa informationer.
Kemisk rening är inte allt
Den information, som kan mätas i form av olika frekvenser och som leds vidare genom vattnet, är inte alltid bara positiv. Eftersom kroppen tar upp samtliga frekvenser som omgivningen erbjuder den, kan vi ytterligare skada oss själva genom att använda icke-adekvat vatten. De verksamma ämnena blir visserligen bortfiltrerade i de kemiskt och fysikaliskt verkande vattenreningsverken, men den information som en gång har blivit lagrad förblir kvar i vatten enligt vattenforskarnas aktuella erfarenhet.
Nästan alla "minnen" försvinner från vattnet när vattenånga blir upphettad till 400° C. För att kunna lösa upp vattnets information behövs stor energitillförsel. Detta är visserligen ett effektivt, men samtidigt också ett mycket kostsamt förfarande, som förutom denna väldiga energitillsats förutsätter också dyra och stora "karbider" för att kunna lösa upp vattnets minnen.
På liknande sätt som datorägare tömmer sina hårddiskar försöker vattenforskare befria dricksvattnet från lagrad information. Teoretiskt sett skulle skadeämnes-informationen kunna lösas upp även med hjälp av röntgenbestrålning, men nackdelen är att då skulle toxiska förbindelser uppstå. En annan icke-fördelaktig möjlighet är att behandla vattnet med laserstrålar.
När vårt vatten alltså är kemiskt "rent", är det fortfarande skadeämnesbelastat
Så förhåller det sig också med regnet. När dunsten från oceaner och hav, i form av regnmoln, avlastar sin frakt över ängar och fält, levererar de även sin skadeämnesinformation till de biologiska systemen.
Ty det är inte den kemiska substans som verkar på organismen när man dricker detta vatten, utan de ofördelaktiga frekvenser som den medför.
Som ofördelaktiga frekvenser är hittills kända t ex 1.8 Hz och 5 Hz, medan 1.2 Hz, 2.5 Hz och 10 Hz är naturliga frekvenser. Ett lysande exempel är då det vanliga kvartsurets frekvens av 32.5 Hz, vilken är en ofördelaktig svängning. Det finns dock även kvartsur med 1 MHz, som kostar avsevärt mycket mer. Dessa sistnämnda kvartsur har ingen påvisad negativ verkan på hälsan, medan övriga kvartsuren kan utlösa besvär enligt läkares utsagor.
Mätningar av
Lourdes och Gangesvatten, liksom prover från andra helande vatten har t ex visat att dessa innehåller särskilda positiva elektromagnetiska svängningar.
Vattnet från Gangesfloden, även om det egentligen är ganska smutsigt, har ett idealt spektrum av uteslutande livsstödjande frekvenser. På samma sätt förhåller det sig med andra helande källor. En metod för att fastställa vattnets kvalitet är t ex att kontrollera hur det absorberar det ultravioletta ljuset. Ju bättre vattenkvalitet, desto mindre absorberas det UV-ljus, och tvärtom. Ju starkare absorbering, desto sämre är vattnets kvalitet. Nu kan man fastställa på ett intressant sätt, att vatten som belastas med skadeämnen, även efter en grundlig rening, medelst normalt använda vattenreningsmetoder, påvisar en alltjämt hög mängd UV-absorbering. Med hjälp av olika spektrometrar går det att mäta dessa frekvenser inom ramen av samtliga elektromagnetiska våglängder.
Det levande vattnets energiinnehåll
Allt levande på Jorden är bundet med vatten. Vattnet skiljer sig från andra vätskor därigenom att det bildar ett s k tvåfas-system. Vid sidan av ett oordnat antal vattenmolekyler, finns även ett högordnat antal, alltså en oordnad och högordnad fas. Den högordnade fasen beskrivs också som kristallflytande, eftersom den har samma höga ordningsgrad som en kristall. Emedan de energetiska bindningarna är mycket få i den oorganiserade eller den normalflytande fasen, representerar de mellanmolekylära krafterna i den kristallflytande delen en mycket hög energi. De leder till bindningar mellan flera hundra vattenmolekyler.
Dessa mellanmolekylära bindningar är kända under namnet vattenbroar. Från flera sådana bindningar uppstår ett omätligt stort antal möjliga strukturer av vattnets kristallflytande fas. Man kan då tala om ett mycket komplext "gallersystem". Detta gallersystem har förmåga att svänga lik en harpa och även visa på ett stort antal egna frekvenser. Detta frekvensspektrum är en fysikalisk avbild av vattnets geometriska struktur som ändrar sig under förloppet av olika levnadsprocesser på ett för dem karaktäristiskt sätt.
Med andra ord, det går att spektroskopiskt avläsa de olika levnadsprocesserna i vattnet. Så kommer vi i framtiden att bestämma vattnets kvalitet inte bara kemiskt, utan också framför allt spektroskopiskt.
För drygt en halvt sekel sedan uppfann den österrikiska skogsvaktaren Viktor Schauberger grundläggande kunskaper om vattnet med hjälp av sina geniala iakttagelser av naturen. Han upptäckte då bl a att vattnet kan rena sig självt. Detta sker naturligt i floder och bäckar genom naturens egna olika virveltekniker. Den i särklass effektivaste och samtidigt mest biverkningsfria metoden verkar vara en extremt mångdubbel förvirvlingsprocess, varvid vattnet genomgår en kemisk och fysisk naturlig självreningsprocess. En enkel förvirvling är alltså inte alls tillräckligt.
Vattenvirvlar är alltså nödvändiga för att levande vatten kan bildas. Ju grundligare är virvlandet, desto bättre är vattnets självrening.
Enligt den världsberömda tyska vattenforskaren, och diplomfysikern, dr Wolfgang Ludwig, förmår vatten att lagra all information som en gång på vissa bestämda frekvenser blivit inpräglad i det. Vattnet kan förmedla all sådan information till andra biologiska system. Med aktuella tekniker kan man analysera substanser i vatten ända till minsta beståndsdelar, men - dessa dyra och komplicerade mätmetoder anger endast de individuella substanser som man letar efter.
Det är dock helt klart att analysera vatten med de konventionella metoderna kommer det aldrig att vara möjligt att upptäcka samtliga existerande kemiska substanser, eftersom det finns flera miljoner av dem.
En av dessa mer kompletta, okonventionella analysmetoder användas redan i dag med stor framgång av några privata forskargrupper, även om metoden fortfarande ännu inte är vetenskapligt erkänd.
När vi använder vatten, som är belastat med skadliga ämnen, lägger vi grunden - ofta under ett förlopp av flera år - för sjukdom eller försvagad hälsa. P g a detta leds dricksvattnet genom kemiska förberedelseprocesser som ska eliminera så mycket av de skadliga ämnena som möjligt. Tyvärr sker detta helt otillräckligt. Ett exempel är de olika gränsvärdena för nitrat. Detta ämne är ganska harmlöst för de vuxna, men kan allvarligt skada hälsan för ett spädbarn. Från en stad till en annan, utan att ens tala om olikheterna länder emellan, är oenigheten stor om vilken kvalitet dricksvattnet bör ha. Därför måste ofta också gränsvärdesbestämningen tyvärr ifrågasättas.
Skadeämnesbelastat vatten, vilket vi vanligtvis finner i våra vattenreservoarer, blir, som vi redan har konstaterat, visserligen kemiskt renat i vattenreningsverken och bakteriefritt, men visar vissa bestämda våglängder - precis som före reningen - samma elektromagnetiska frekvenser eller svängningar på. Dessa frekvenser kan vid närmare betraktelse tillskrivas exakt de förutvarande skadeämnen. Beroende på väglängden, kan dessa signaler i vatten vara skadliga för vår hälsa.
Vatten lagrar och utbyter information genom en klusterstruktur.
Sedan ett par år är ett forskningsarbete på gång, som undersöker växelverkan mellan vattnet och den levande organismen, nämligen de elektromagnetiska svängningarna. Det är fråga om ett område där vi hittills förfogar över endast mycket lite säkra kunskaper. När de önskade intentionerna kan bekräftas och konsekvenserna därav dras kommer detta att leda till mycket revolutionära resultat.
Man känner till att t ex i cancersammanhang finns bestämda elektromagnetiska frekvenser av tungmetallbelastat vatten. En av dessa är frekvens av 1.8 Hz, alltså en mycket låg frekvens.
När vatten renas, och även om det destilleras, finns informationen av skadeämnen, de överförda elektromagnetiska frekvenserna kvar i vattenmolekylerna, precis som förut.
Det skulle då vara tillrådligt för den medicinska vetenskapen att omsluta vattnets fysikaliska egenskaper - också kroppsvätskorna - i sina undersökningar och sträva efter att skapa forskningsprogram som kan förklara de exakta sammanhangen. Diskussionen om gränsvärdena skulle därigenom få en helt ny dimension, nämligen betraktelsesätt: det levande vatten, vilket är något helt annat än smutsfritt eller nitratfattigt dricksvatten. Dricksvattnet kan helt enkelt inte bedömas vara bra eller oskadligt p g a att det inte överskrider vissa gränsvärden. Dessutom blir dessa gränsvärden också ofta ändrade.
Med dessa kunskaper inför mina ögon ligger i mitt ansvar inte bara att leta efter nya gränsvärden, utan söka efter det, som kan betraktas som liv i vattnet och inte en materia kallad vatten.
Vattnet kan programmeras på nytt med hjälp av målinriktad energitillförsel, så som görs i samband med det homeopatiska skakandet. På detta sätt blev redan i
Max-Planck-Institut för strömforskning i Göttingen (Tyskland) chockvågor mätta som rörde sig i ett glas med en hastighet av upp till 90 km/h. I ett laboratorium framställs homeopatiska lösningar för att lindra och bota sjukdomar genom rytmiskt skakande. Samma typ av rytmiskt skakande av olika substanser sker på naturligt sätt i haven med hjälp av vindar och vågorna. Detta resulterar till "homeopatiska" potensser, som inte leder till bot och bättring, utan innehåller olika typer av skadeämnesinformation.
Avdunstningen från haven och oceanerna bildar moln som bär med sig höggradigt informationsförgiftat regn, som sedan faller ner på våra fält, frukter och grönsaker.
Det regn som faller på våra breddgrader, sjunker ner i marken och tar med sig nya mögelgifter, ogräsbekämpningsmedel och insektsgifter. Kor som betar på ängarna får detta vatten via grästuvorna och levererar den informationsförgiftade vattendelen vidare till mjölkprodukter och kött vi äter. Vid närmare betraktelse är det så som vår livsmedelssituation ser ut.
Dessutom är det så, att all information i vattnet sprider sig med ilfart, enligt rapporten från motsvarande forskning. Varje vattenmolekyl är dipolart uppbyggt. Den fungerar som en antenn som kan både sända och ta emot. Det innebär att vattenmolekylen skickar vidare till andra den information som den själv har tagit emot.
Man har kunnat lokalisera i vattnet signaler med olika frekvenser. Vid ett forskningstillfälle mullrade dovt 7,8 Hz bas, vilket motsvarar Hippocampus´ frekvens i hjärnan. Sedan anslöt sig 72 Hz ljud som från ett porlande källvatten. Följaktligen fungerar då H2O också på UKV (ultrakorta vågor).
Sinsemellan gör sig klustrar förstådda medelst sina yttre "skal". Varje kluster deltar när det kommer till "utbyte av tankar". I orörligt vatten blir det mycket snart långtråkigt för klustrar. De blir allt trögare och efter en stund slutar de att kommunicera med varandra. Ett par små rörelser eller en frisk virvel får dem snabbt till att svänga igen och energinivån stiger mätbart.
Vetenskapsmännen kan redan höra vattnets språk, men inte ännu förstå det. Precis på samma sätt som vi i dag kan mäta om en människa tänker, sover eller drömmer, men ändå inte fastställa vad hon tänker på eller drömmer om. Den universella kunskap som gömmer sig bakom H2O-strukturen är mycket väl kodad.
Det som jag därmed vill förmedla, är kännedom om en överordnad medvetenhet som vattnet verkar besitta. Vi kan avkoda vattnets hemligheter bara i bråkstycken. Vattnet är ett intelligent t o m genialt, levande väsen av högsta ordning, som vi skulle behöva akta ärevördigt och behandla med respekt.
Samtliga livsprocesser är alltid förknippade med det fysikaliskt-kemiska förfarandet i vattnet. Sjuka tillstånd ända fram till förlorad levnadsförmåga och död visar sig också i vattenstrukturen. Sålunda skiljer sig det förgiftade vattnets fotonspektrum ganska tydligt från det levande vattnets spektrum. Det sistnämnda visar upp ett vitalt foton-utbyte med sin omgivning. Friskt vatten visar också på ett högt energiinnehåll, som det i form av växelverkan vidarebefordar till de biologiska systemen.
Men så snart vattnet råkar i kontakt med skadliga ämnen så som t ex med bly, ändrar sig vattnets resonansegenskaper. Ett helt nytt spektrum uppstår. Varje skadeämne besitter en hel rad egna frekvenser, som genast blir överförda till vattnet så fort det uppstår en kontakt.
Levande vatten
Det finns forskning som visar att likväl som det går att upplösa skadeämnesinformation, så går det också att tillföra positiva frekvenser. Professor Smith från England genomförde ett av försöken. Han bestrålade en försöksperson med 40 Hz frekvens under en kvart. En mätning av dennes kroppsvätskor gjordes i direkt anslutning och visade då egen mätbar svängning av 40 Hz samt dess övertoner/frekvenser. På liknande sätt låter sig kroppsvätskan visa frekvensen 50 Hz med dithörande övertonsfrekvenser, hos så gott som varje människa på våra breddgrader. Det handlar här nämligen om den vanliga växelströmmens frekvens.
Med hjälp av trådlösa magnetfält har man lyckats få både kroppsvätskor och även vanligt vatten att svänga med samma frekvenser som ädelstenar, färger, toner och alla möjliga andra i naturen förekommande nyttiga frekvenser. Levande vatten innehåller en hög mängd växelverkankvanter, dvs det absorberar biofotoner och släpper dem åter, in i en fortlöpande ombytesprocess, på samma sätt som händer i Lourdes- och Gangesvattnen.
Vatten som en gång har blivit belastat med skadeämnen är dött. Inte ens de bästa vattenreningsverken, trots lagstiftarnas föresatser, kan åter väcka vattnet till liv. Det är helt enkelt energetiskt dött och innehåller ingen nyttig information längre.
Biologiskt högvärdigt vatten måste innehålla viss information, specifikt nyttiga frekvenser, för att kunna vara tillgängligt för våra kroppar. Ändå ligger den allmänna forskningen ännu långt ifrån att överhuvudtaget tillerkänna dessa fenomen. Därmed kan vi förstå att det materiella världbetraktelsesättet ser eller forskar i bara en bråkdel av verkligheten.
Hittills har man forskat mycket litet över den energetiska växelverkan mellan de materiella och biologiska systemen. Ändå är dessa fenomen kända för mänskligheten sedan århundraden. Det vore också förmätet att påstå att vi idag skulle ha forskat och förklarat samtliga i naturen förekommande fenomen.
En sak är dock säker: dricksvattnet måste bli undersökt med spektralanalys. Vi behöver absolut gå över till levande vatten när det egna vattnet är biologiskt dött, skadligt eller tvivelaktigt. Man kan därvid inte bara utgå från gränsvärden satta av lagstiftarna, eftersom de kontinuerligt blir förändrade. Utgångspunkten måste vara en spektrometer som visar samtliga frekvenser från 0 Hz till MegaHz´ omfattning samt att denna info delges allmänheten.
Vattenkvalitet - nu syns den på fotografi
Hur olika än människors och djurs kroppsvätskor må vara jämfört med det rena källvattnet, så har de sinsemellan ändå något gemensamt, nämligen att båda innehåller ett jättelikt spektrum av livsnödvändig information.
Om man t ex fryser en droppe av friskt källvatten, så kan man under ett mikroskop se härliga iskristallstrukturer av ett ännu inte kontaminerat vatten. Dessa strukturer går också att fotografera.
Dr.
Masaru Emoto från Japan har bedrivit denna typ av vattenforskning sedan 1990 -talet och har tagit tusentals foton som visar olika vattenkvaliteter. Därmed har vetenskapen fått en helt ny paradigm i handen.
Samtliga av det rena källvattnets kristaller bildar underbart vackra hexagonala strukturer. Inte en enda iskristall är helt lik en annan. De skiljer sig från varandra på samma individuella sätt som människornas fingeravtryck gör.
I bilden ser vi ett foto av ledningsvatten. Detta uppfyller kraven i dricksvattenordningen och betraktas av resp vattenverk som "bra dricksvatten". Det syns lätt att detta vatten inte längre kan bilda kristaller, och har ingen biologisk kraft kvar.
Människans kroppsvätskor utgör, som tidigare nämnts, mellan 90%-60% av hennes kroppsvikt. Det vid utsöndring och hudandning förlorade vattnet ska ersättas med i genomsnitt 2,5 liter dagligen.
Det biologiska värdet av detta ersättningsvatten avgör nu både på kort och lång sikt vattenkonsumentens friskhet eller insjuknande.
Om människan dagligen dricker sådant vatten, får hennes organism ta till krafttag för att kunna åstadkomma högvärdig kroppsvätska, dvs den behöver mycket värdefull energi. Någon gång klarar kroppen inte av mer och börjar få besvär. Även frukt och grönsaker som vi äter lyder under dessa naturlagar. Allt konstgjort förmår inte delta i livets dynamik, och så uppstår oönskade biverkningar.
Den kända tyska vetenskapsmannen dr.
Gerhard Ort från Leutenkirch sade till mig efter att ha sett bilder tagna av Emote, att han alltid i samband med mörkfälts-blodundersökningar hade undrat varför folk så ofta hade en katastrofal blodbild. Nu visste han varför, deras blod ser ju lika söndergånget ut som det dricksvatten som de lever med.
Att beskriva vatten som bra bara därför att det håller sig inom ramen för dricksvattenbestämmelserna, håller alltså inte för de biologiska system som människa, djur och växter deltar i.
Följande fotografier visar hur man kan tekniskt och naturenligt bereda multiaktivt vatten med källvattenkvalitet av biologiskt dött ledningsvatten
Så snart människan intensivt börjar syssla med vatten, utvecklar hon ofta i sin vardag starkt utpräglat medvetande för det levande vattnet. Därmed får hon också en skarpare medvetenhet för den egna hälsan samt för helandet av vår Jord. Det hemlighetsfulla elementet vatten är en genial läromästare för oss människor.
“
Min största önskan och mitt mål har alltid varit att aldrig tillföra någon människa skada genom mina forskar- och upptäckarrön. Uppfyllandet av min önskan visar sig fullt mätbara vid tekniska tester vid utvecklandet av min GIE-vattenaktivator. Genom erfarenheterna av min forskning har jag också kommit att bli en djupt troende människa”
av Peter Gross
Käännös: © Gracia Penttinen
